Go with the flow

Det handlar om att göra det lätt för sig. I alla fall så lätt som möjligt. Eller, i alla fall mindre omöjligt. Så man får snabbt göra en överblick av situationen. Hur gör vi detta på bästa tänkbara vis? Finns det några genvägar? Det finns en fiffig genväg denna ljuva årstid. Att vara utomhus. Leka utomhus gör att öronen inte blir lika ömma. Gör att huset inte blir lika demolerat. Gör att utforskningsmöjligheterna ökar med tusen och nöjdfrekvensen stiger som en heliumballong hos de små liven. Gör att kladdet på golvet minimeras. Gör att mamma får lite sol på sig och luft i sig, och även hennes nöjdfrekvens stiger.

En annan sådan lösning är att sätt barnen framför TV:n. Det blir lugnt (i alla fall på modellen större), det blir tyst och man vet var man har dem.

En tredje lösning är mat. När kris infaller, släng fram favoritskorpan, gurkskivorna, smörgåsrånen, vindruvorna eller vad som helst. Mumsande barn är nöjda barn. Leonard är just nu galen i "junda mackor", så mamsegullet ser till att ladda brödlådan med junda mackor. Och sedan får mamma och pappa inte glömma äta en jund macka själv, så att blodsockret håller i sig. Annars kan det vara fara och färde. Så att äta utomhus är ju den ultimata genvägen. Nöjda barn. Ingen städning på golv. Vi äter ute. Helst morgon middag kväll, men kanske inte när det regnar. Men vilken skön känsla det är när man bara ser hur couscousen lägger sig i drivor på uteplatsens stenplattor. Varsågod fåglarna, ta över mitt arbete. Tvärr har detta haft till effekt att vi fått en husmus i uterummet. En mycket trind mus.

Men det finns fler trix. Favoritgosedjuren. Livsnödvändiga ting i våra barns liv. Henry nockar alla spekulanter på hans älskade apa med en rak höger och sedan kramar han den länge, länge. Leonard kan skrika sig hes efter sin söndegosade giraff och Signe går och håller sin goseelefant tillgivet mot örat. Dessa djur är lika levande i vår barns liv som deras eget liv. Och en räddningsplanka till ihopsäckade föräldrar.

Man ska inte spela game B i onödan. Rutiner är viktiga och det gör barn trygga. Men om det är grunden, så kan man göra undantag. Och ibland räddar ett litet undantag en hel dag. Ett litet lördagsgodis på en tisdag. Kanske värt det. Överväg. För man behöver ta sig fram i den snåriga småbarnslivetsdjungeln, där barnen är djungelns konungar och vi bara små betjänter med det ärofulla uppdraget att få dessa att bli mätta, glada och vettiga . Så det gäller att hitta lösningar. Stategier.

Annars får man själv frispel och blir halvt galen på kuppen, när ens son gallskriker för man råkat dra ut sugröret från festisen - och treåringen hade tänkt "göra deeeet SJÄÄÄÄLV!". Och när mamma sedan sätter sig på en jordgubbe på barnkalaset, med sina ljusa sommarbyxor. Då är det nära att man har en gråtande mamma bakom ballongerna. Och det vill man inte.

So go with the flow. Ät ute. Klä dig i mörka, melerade kläder så inte fläckarna syns. What ever works.

Och nu säger jag som Leonard sa vid nattningen ikväll:
- Nu måste jag få va ifjed. Jag ska sova.