De dyrbaraste, de rosenkindade

Dagen som gått

går som darrningar genom kroppen

Samtidigt som den friska kvällsluften

sköljer över mig med sin gåtfulla fridfullhet

lugnet har bekvämt kurat ihop sig i vardagsrummet

som en kurrande katt

och får de gångna kvällstimmarna att framstå

som overkliga

från en annan tid

som ett stycke ur en surrealistisk pjäs

en konsert med alltför skränig musik
en centrifug
en skenande karusell

Jag sitter här

yr i huvudet

Som jag så ofta gör

Men denna kväll i synnerhet

Som en urladdning
Ett blixtnedslag av motgångar
övertrötthet och skrik

Tills jag satt där utanför ytterdörren
ihopkurad

Och undrade när det ska bli enkelt

När de ska byta skriken mot ord

Skriken som inte bara skär i trumhinnorna

utan också i hjärtat

För det deras ordlösa uttryck

av kärlek

utmattning

och längtan

Efter sin mamma

Känns som kvicksand för mig

Än hur jag ger

Så står behovet oändligt åter

När det ska vara möjligt?

att orka

hur är det möjligt att orka

en hel kväll

- Snart, säger det inom mig.

- Inte tillräckligt snart,

svarar jag i mitt ihopkurade tillstånd

Men redan just nu är det över

för idag

Jag överlevde

Idag

De sover där inne

Som prinsar och prinsessa

De dyrbaraste

De rosenkindade

Och här sitter jag

känner efterskalven i kroppen

Och tänker igen:

- Snart, snart.