En sommar rikare

Tack familjen för den här sommaren. Tack barnen för er entusiasm. Och tack för era personligheter - dessa excentriska, sprudlande och unika.

Ni är en gåva, en börda, en livsuppgift med strålglans. Ni har växt flera centimeter, ni har drivit oss till vansinne, ni har förgyllt varenda dag som sprakande himlavarelser. Tänk allt vi faktiskt gjort, fastän vi inte vistades en enda dag utomlands eller hyrde en enda stuga.

Vi har lekt i sanden på stranden massor av gånger, fastän folk envisas med att säga att sommaren regnade bort. På något sätt så har vi haft spadar, badbåt och badhumöret redo när solglimten äntligen dykt upp. Det här var sommaren då Leonard kunde skjutsa sina syskon i badbåten och sedan kunde de leka tillsammans en stund innan storbråken bröt loss. Jag och Fredrik har bara tigit och fångat stunden av frid, som vore den en lättskrämd fågel.Vi har tältat i trädgården, vi har åkt över 100 mil i bil, hälsat på farmor och farfar, träffat fina vänner och varit på museum.

Vi har gått på kaféer, ätit glass nästan varje dag, fiskat med faster, snickrat med grannen och hoppat studsmatta hos alla vi kommit åt. Vi har ätit lunch, lekt och badat med mormor och morfar. Vi har varit på Sommarland och kört minibilar och sedan har ni pratat om detta med precis varenda människa som vi har träffat och visat bilder. Sedan har ni fnissat och skrattat så högt att vi, eran mamma och pappa, tröttnat och suckat. Många gånger.

Vi har varit ute och cyklat, ätit massor av korv med bröd och falukorvsmackor. Signe har upptäckt att hon fullkomligt älskar att bada och Leonard har med ängslig förväntan berättat för alla att han ska börja förskoleklass. Vi har varit på Furuvik och tittat på chimpanser, lemurer, ormar, krokodiler, orangutanger och kameler - men allt ni pratar om är de häftiga bilarna ni fick åka en enda tur.

Signe har åkt belochdandana och följt med mig på begravning, vilket hon berättar för alla med tindrande blick. Hon berättar att tanten var död i en låda och är i himlen och att gubbarna som har lådan hade gröna rep. Vi har jagat myggor och badat barnpoolen. Henry har haft på sig sina jobbarbyxor nio av tio dagar denna sommar, för hans största och innerligaste passion är att vara tillsammans med vår granne och snickare Blomid. Leonard har börjat trilskas med läggningen för han har med en snart 6-årings vakna sinne upptäckt att de vuxna fortsätter livet efter barnen lagt sig.

Det är sommaren när Signe och Henry varit i en stadigt klingande 3-årstrots och Leonard i en mopsigt och lynnigt 6-årshumör. Det var sommaren då Signe och Henry skulle bli torra, men blöjorna sitter stadigt på era rumpor då ni låtit oss veta att något sådant inte ska komma på tal. Än. För ni följer er egen klocka, er egen rytm. Er barndoms-takt, den som hjälper er att leka, upptäcka, trotsa och växa. Den som ska göra att ni ska komma på hur ni ska bli människor.

Och vi, föräldrarna, försöker bara hänga med och febrilt hitta nya sätt att orka med det på. Vi har skrattat, bråkat, lekt och lessnat. Vi har blivit myggbitna, solbrända och många upplevelser äldre. Det har varit en underbar och fruktansvärd sommar. Precis, exakt så som det ska vara, när man är vår familj. Så förgänglig som sommaren, är också livet. Men är vi en sommar äldre, en sommar starkare, en sommar rikare. Den lever vidare inom oss som en vacker pärla i våra livsband.