En livspaus

Vi tog en paus. Från magvirus och själagrubbel. Vi mår bra och är friska idag. Morgondagen vet vi ingenting om.  

Gråmulna tankar fick skjutas åt sidan och vi tog oss en paus, mitt i livet. En paus, då vi istället fick ägna oss åt något viktigt.

Nämligen att bege oss ut i djupsnö och hitta oss en fager gran.

Trollskogens snötunga granar omslöt oss. Vår kattdam Kezia slog följde, såsom traditionen bjuder. Signe ramlade var tredje steg och Henry klampade fram som vore han född skogshuggare.

 Barnen pekade ivrigt på varje gran som sträckte sig svindlande mot skyarna och tyckte de funnit det perfekta exemplaret.

Men slutligen stod den där, täckt av snö och grann och grön. Så sågades den ner, släpades hem, fingrar blev kalla och ben blev trötta.

Så klädde vi den i vild kalabalik där alla kulor skulle sitta på samma grenar, tills den ståtlig och grann stod redo.

Nu står granen på sin plats i vårt hem. Den omfamnar oss med sin milda doft och löfte om jul. Och som påminnelse om vikten av att finna små livspauser.