Rätt åt småfolket

En färsk människa för denna jord kallar vi barn. Ett barn är inte en egen art. Inte en egen grupp. De har inga udda egenskaper, mer än att de ännu inte följer alla torra ramar och sociala danser som vi gamlingar ägnar oss åt. Småfolk kan man kalla dem. Folk som har ett gemensamt. De är små och färska. De behöver skydd, kärlek och rättigheter.














Tänk dig detta scenario: Vi kommer till denna jord 1.60 långa. Vi levereras på något kryptiskt sätt genom någons kropp (hur det är möjligt kan man fråga sig, oavsett om man är 50 cm eller 160 cm). Vi skulle redan vara rumsrena och förstå språket, men förutom detta fullkomligt blanka. Vet inte ett dyft, inte en grej. Någon skulle vara tvungen att lära oss ALLT. Ät gärna, men inte med händerna. Man får inte slå andra människor, då har man inga vänner. Ja, förresten, vänner är bra att ha, annars blir man ensam. Kom ihåg att smälta in men ändå sticka ut, lite lagom. Sova ska man göra på nätterna. Om man går naken i affären så blir folk förskräckta. Ja, ni fattar. Skulle det vara annorlunda? Skulle de förtjäna mer respekt för att de är långa och fysiskt starka? Nybörjare som nybörjare på denna jord, eller?

Barn blir ibland sjukt missuppfattade för att de är så fasligt korta. Och pratar lite otydligt. Sluddrigt, liksom. För att de skrattar åt precis vad som helst och frågar om allting. Vill lära sig allt. Men har inte lärt sig allt som är osynligt och vuxenviktigt - och då är man olydig.



Barn behöver goda exempel. De gör som vi gör och inte som vi säger. Barn är ett folk som vi vuxna inte har rätt att på något vis kränka. Inte genom våld, men heller inte genom andra kränkande behandlingar, som utfrysning eller annat som ibland kallas uppfostran.
Vi har förmånen att göra en livslång resa med detta fantastiska småfolk. Lära känna dem, vägleda dem och framförallt: Lära av dem! Ge vårt småfolk rätt!

Dina barn tillhör dig inte
av Khalil Gibran

Dina barn tillhör dig inte
de är söner och döttrar av själva livets längtan
De kommer genom dig, men inte från dig
och fastän de är hos dig tillhör de dig inte.

Du kan ge dem din kärlek, men inte
dina tankar, ty de har egna tankar.

Du kan hysa deras kroppar, men inte
deras själar, ty deras själar befinner sig i
morgondagens land, som du inte
kan besöka, inte ens i dina drömmar.

Du kan sträva efter att likna dem
men försök inte att göra dem lika dig själv

Ty livet går inte tillbaks
och dröjer inte vid igår.


TIPS:
Läs boken VÄXA - inte LYDA
Av Lars H Gustafsson