Ikväll får småsyskonen sova hos mormor och morfar. Där regerar de som prins och prinsessa.
Där är de uppassade och uppskattade, även när varje skosula är urdragen och varje pappersbit genomtuggad. Inga moln finns på mormor och morfars himmel.
Samma kväll får prins storebror Leonard äga mamma och pappas fulla uppmärksamhet. Trycket från den ständiga konkurrensen släpper taget om storebror för ett ögonblick. Han kan utan störande ingrepp leka med alla de små djuren och berätta alla sina långa berättelser. Till exempel om istider som han hälsar på, kyrktak han klättrar på och kameler som äter köttbullar.
Vi har möjlighet att ge honom den allra finaste gåvan. Vår tid. Och glass efter maten. Hans chokladklasskladdiga mun ler från öra till öra. Vi ser honom. Och han känner det. Nöjd och färdigsedd lade han sig ikväll i sin säng med sin favoritgiraff.
Leonard bad inte om att bli storebror. Han bad inte om att få sin värld omskakad av två småsyskon som i ett enda slag slängde ner honom från sin enväldiga tron. Tilltufsad och förvirrad har han försökt kompensera detta på alla förnuftiga sätt. Försökt erövra mamma tillbaka med att kräva min närhet. Försökt anamma den nya trenden i familjen, alltså bebisbeteendet. Kräla, krypa, kladda, dadda och gnälla. Han såg att detta var högst framgångsrikt hos småsyskonen, så tydligen är detta enda sättet.
Och så har det fått vara. Vilken väg kan vi annars gå? Leonard har behövt kämpa sig igenom sitt eget kaos detta år, med helt ändrade spelregler - samtidigt som vi kämpat med vårt kaos av otillräcklighet. Men en sak kan man ju faktiskt skänka då och då. Sin tid. Tid är till och mer värt mer än glass. Och när man ser barns glasslycka, då FATTAR man hur mycket det är värt!
Man kan faktiskt hitta små stunder här och små stunder där. Då man väljer bort disk eller sin efterlängtade tidning och skänker den tiden till honom. Men ibland känns det ändå som ett orimligt högt pris att betala, när man redan ligger back på tidskontot. Men när man får dessa snilleblixtar - att man faktiskt kan prioritera storebror en liten, liten stund - då investerar man oerhört förnuftigt.
Tid skapar ett kapital hos sitt barn som alltid finns kvar. Det gror och växer som ett hälsosamt frö i relationens jordmån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar