Officiellt har sensommaren nu övergått till höst. Officiellt har jag levt min tredje sommar som trebarnsmor.
Bitterljuva sommar 2011. Underbar och fruktansvärd. Kanske den absolut intensivaste sommaren i mitt liv. Någonsin. Och den har jag nu tillryggalagt.
Så nu kan jag titta tillbaka på den och konstatera. BRA GJORT, o du trötte Mor! Och bra gjort, o du trötte Far!
För.
Detta var sommaren då vi hade fem kattungar och det luktade bajs i hela huset, varje dag, för att kattmamman blivit knasig efter sin förlossning.
Detta var sommaren då guldlocksbarnen endast ville äta korv och pannkaka, inget annat.
Detta var sommaren vi kunde göra utflykter med barnen för att de blivit så stora att de med spänning kan se fram emot nya äventyr.
Detta var sommaren då våra underbara vänner började bygga hus ett stenkast bort och dagens happening var grävmaskinen.
Detta var sommaren då vi åkte till sommarstugan på semester osäkra om det ens var möjligt och upptäckte att det gick bra, förutom vid läggning när Henry studsade som en boll och Signe lekte spöke.
Detta var sommaren då Signe och Henrys inbördes kommunikation endast - endast - bestod av kristallkrossande skrik.
Detta var sommaren Signe blev Pippi-tokig.
Detta var sommaren Henry lärde sig öppna och stänga den barnsäkra grinden och han sa "WOW" så fort han såg en lastbil.
Detta var sommaren då vi badade jättemycket och Leonard vågade ha vatten ända upp till hakan.
Detta var sommaren som gräsklipparen gick sönder och vi absolut fick inte någonting gjort i trädgården.
Detta var sommaren som Leonard började skriva sitt namn. Detta var sommaren Signe och Henry kallade allt och alla (inklusive sig själva) för mamo och den.
Detta var sommaren då glassbilen alltid kom precis när vi skulle äta middag.
Detta var sommaren då Leonard började grubbla på saker som är giftiga.
Detta var sommaren då Signe och Henry var två och ett halvt år och Leonard var snart fem.
Det här är den enda sommaren då de är så gamla. Den enda. Det är alltid med ett stygn med vemod att se de första gulnande löven och känna den friska, klara vinden och veta.
Att den här sommaren är helt slut för den här gången. Den kommer aldrig tillbaka och barnen blir aldrig samma ålder igen. Och samtidigt som en våg av lättnad av att de sjudande sommardagarna får övergå till höstens mjuka lunk.
Att veta att nästa sommar. Så är vi precis samma familj. Men med en helt annan sommar.
Detta var sommaren då vi badade jättemycket och Leonard vågade ha vatten ända upp till hakan.
Detta var sommaren som gräsklipparen gick sönder och vi absolut fick inte någonting gjort i trädgården.
Detta var sommaren som Leonard började skriva sitt namn. Detta var sommaren Signe och Henry kallade allt och alla (inklusive sig själva) för mamo och den.
Detta var sommaren då glassbilen alltid kom precis när vi skulle äta middag.
Detta var sommaren då Leonard började grubbla på saker som är giftiga.
Detta var sommaren då Signe och Henry var två och ett halvt år och Leonard var snart fem.
Det här är den enda sommaren då de är så gamla. Den enda. Det är alltid med ett stygn med vemod att se de första gulnande löven och känna den friska, klara vinden och veta.
Att den här sommaren är helt slut för den här gången. Den kommer aldrig tillbaka och barnen blir aldrig samma ålder igen. Och samtidigt som en våg av lättnad av att de sjudande sommardagarna får övergå till höstens mjuka lunk.
Att veta att nästa sommar. Så är vi precis samma familj. Men med en helt annan sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar