tisdag 3 januari 2012

Mr 2012

Så är det här. Det nya året. Som en ny medarbetare i arbetsgruppen på jobbet. Mr 2012. Vi granskar honom lite extra noga då han på sitt rättframma sätt sveper in och intar sin plats. Hur ska samarbetet bli med Mr New Guy 2012, då?

BRA, hoppas jag! För det är väl vad vi alla gör! Hoppas som sjutton att det här ska bli något bra, något rekorderligt och trevligt.

Som en chans på en nystart. En chans att göra om, göra rätt. En chans att fortsätta på det som är bra och lägga ner det som är dåligt. Även om egentligen ingenting har förändrats. Väggarna, taken, dagarna, personerna, kalendern - allt är detsamma. Likafullt känns det som något nytt har börjat.

Underskatta inte den känslan! Sug på den. Använd den. Låt det perspektivet sitta som nytvättade glasögon på din näsa och se över i vilka hörn du behöver rensa upp därhemma i huset, kroppen och i huvudet.

2011 var en nötande år, tycker jag. Vid årsskiftet 2010-2011 hade jag som nu förhoppningar på att komma väl överens med det nya. Då jag hoppades att livet skulle få vingar och lyfta en aning. Men vi blev kvar på startbanan. Inte stillstående, inte uppgivna eller fördärvade. Bara att det kanske inte riktigt blev som jag hade förhoppningar om. Men det är inte fel för det. Man måste bara inse att allt har sin tid.

Man måste ha tålamod med livet.

Man kan starta om på nytt, men man måste också bita ihop och acceptera om det inte blir som man tänkt. 2011 har haft sin tid. 2011 bjöd på många viktiga och underbara stunder. Många svåra. Och många, många nötande. Det absolut mest otroliga med min livsresa är att få uppleva barnens liv. Det slår allt annat! Explosivt, skiftande, utmanande och varje dag lika levande ut i varje por!

Så vill du känna dig levande under 2012 - dra dig ännu närmare barnen!

Och bara att följa med när livet fortsätter. Ta den nya medarbetaren Mr 2012 under armen och häng med. Det leder ingen annanstans än framåt. Var så säker!

2 kommentarer:

lillelivetochjag sa...

ett väldigt fint inlägg. så sant som sagt!

Helena sa...

Tack!