God fortsättning!

Vi önskar varandra God Jul och God fortsättning. Så hur blir det med den saken? Ja, hur god blir julen? Och hur tänker vi fortsätta med det goda? Och förresten, hur definierar vi egentligen "god"? Att det ska vara gott att äta, ja, det ordnar vi lätt med sillar och chokladaskar. Sedan är det resten då. Hur gott känns det i våra hjärtan? Det ser nog tyvärr väldigt olika ut. Julen kommer i flera olika skepnader. Jag har till exempel förmånen att aldrig behöva fundera på om jag ska vara ensam på julen.

Jag var allt annat än ensam den här julen. Jag är ingift i en frejdigt stor familj och för den delen är min egen familj heller inte så pjåkigt liten. Vi var 16 personer som firade under samma tak, varav åtta barn.

Gosse, vad livat det var! Julklappsutdelningen liknade en krigszon med papper, kartonger och svettiga barn. Signe var så rädd för tomten att hela hennes lilla kropp skälvde. Leonard vågade med rak rygg och lycklig uppsyn ta tomten i hand, medan Henry med skräckblandad förtjusning nappade åt sig sitt paket och rusade sedan snabbt därifrån. Där fanns snälla kusiner och engagerade fastrar som månade om barnen. En mycket barnvänlig och god jul. Men resan till julfriandet var 60 mil enkel väg och kraftansträngningen stor. Jag kände hur mitt sinne blev allt tröttare och min kropp slitnare, trots all god jul som omgav mig.

Jag längtade efter julfriden. Det är en annan, fullt lika viktig, skepnad av julen. Det här tysta, stilla och nästan helt händelselösa tillståndet. Det tillståndet som jag avskydde som barn, när allt blev så tomt och tråkigt. Det tillståndet som detta år sköljde över mig som en våg av lättnad.

Efter 11 timmars resande på annandagen fick vi ynnesten att avnjuta av två helt lediga, oplanerade mellandagar. Vi skrotade i pyjamaser, tittade på nån julklappsfilm och åt pizza till middag. Jag satte mig vid vår fina egensågade julgran och bara lät julefriden klappa mig på kinden. Jag har inte bråttom att slänga ut julen efter julafton. Det är nu, efter själva juldagarna, det finns tid att känna, tänka och kravlöst njuta av julen.

För varför stressa förbi den? Ännu är det långt till en vår att glädjas över. Ännu härskar mörkret där ute och dessutom lyser snön med sin frånvaro. Låt oss istället unna oss att njuta av julens alla skepnader. Annars så typiskt oss stressade 2011-talsmänniskor att ha så bråttom till nästa punkt i kalendern.

Låt oss trotsigt sätta oss ner och våga stanna i känslan. God fortsättning, helt enkelt! Varför har vi annars det uttrycket?

Det tänker i alla fall jag göra. Precis på som Ferdinand. Fast istället för blommor, så kan vi lukta på granen. Och bara vara lite lyckliga en stund.

Så till alla er där ute vill jag önska er: God fortsättning av julnjutandet - för julen varar ju ända till påska!