Men ACK vad man bedrar sig.I sitt djupaste inre ruvar man på en inre drömbild, av hur man det här gången ska bli häpnadsväckande vacker!
Att frisören just den här gången bara ska förstå.
Bara veta. Den här gången händer det.
Ett problem. För att kunna förklara hur man vill ha det borde man ha viss kunskap om klippningens älda konst. För att säga rätt termer, sätt fingret på vad det egentligen är man vill -som betyder att jag beskriver exakt just det jag ser framför mig i mitt huvud. Tankeläsning efterlyser jag på frisörutbildningarnas kursprogram. Hur är det tänkt att en vanlig dödlig någonsin ska förklara för ett proffs något som den dödliga egentligen inte vet ett jota om? Om inte frisören är en ursinnigt bra gissare, så är det dömt att misslyckas. Antingen ser man ut som en ärtig Hillary Clinton, eller lika grå som att man aldrig varit där.
Tårar. Ja, varje gång. Faktiskt. Jag kan aldrig komma hem från en klippning utan att fälla en eller annan tår. Av besvikelse. Jag vet inte riktigt varför. Kanske står det för något mycket djupare. Min enorma förmåga bygga upp förväntningar eller bristande självförtroende gällande utseendet kontra forna graviditeter, vem vet? Fast jag har helt enkelt valt att kalla det vid sitt rätta namn. Hårångest.
Men så finns det en tröst. Som smäller högst. Det är när duetten Signe och Henry jublande i fyra tonarter välkomnar mig i dörren när jag kommer hem. Ler sina bredaste leenden. Och supertenoren Leonard vill visa mig sina djur, Henry ett upphittat skräp och Signe en färdigtuggad skosula. De skiter fullständigt i mammas hår. Jag duger precis som jag är.
PS. Och att mannen säger att man är snygg. Det är inte så pjåkigt det heller.
3 kommentarer:
Det är ganska bra att ha en frisör som kompis. För då tycker jag att hon ska förstå eftersom hon känner mig. Det lyckas oftast. Hårångest, ett bra ord.
Underbara VACKRA, GLADA OCH TREVLIGA Helena!!! En sån som du behöver aldrig (och nu menar jag ALDRIG!) ha någon som helst ångest över hur du ser ut! Jag tycker att du är en strålande och vacker människa, och på något mirakulöst vis så är du så där oförskämt vacker varje gång jag ser dig... att du skulle känna å tänka så där verkar onödigt och främmande!!??
Ang Hårångest i övrigt så kan jag som fornatiders klipperska rekommendera att ta med blider på det man tänkt sig, egen ritade eller ur tidningar, det hjälper diskutionen :) meeen då ska man ju ha tid till det också då.. (kafferasten på jobbet kanske?) En av mina gamla kunder kom alltid med ett fotografi på sig själv som hon hade ritat en frisyr på som hon ville ha :) Inte alltid så lätt att förstå och heller inte alltid genomförbart men roligt var det! Det är tyvär så att man inte kan "gö e ros åv e grisöra" som mormor brukade säga ;)(man kan inte få ett babyhår å stå upp å inte ett risborst å ligga ner, menade jag ungefär ;))
Kramar till er! Och tack för en bra blogg :)
/Annika i Svärdsjö
Och underbara Annika! Tack för dina både kloka, fina och mycket upplysande ord! Ska ta fasta på det! Stor kram Helena
Skicka en kommentar