Aprilväder

April är här med sitt väder. Sitt egensinniga, lynniga, omväxlande väder. Man får ibland en känsla av att om man kan reta upp vädret, få det att tjurigt sätta sig på tvären. Vips så springer solen och gömmer sig och vresiga moln tågar in och skickar ner hagel hårda som blykulor. Bara för att man gett sig ut på en långpromenad eller dragit fram grillen.

Lika som med 3-åringar och trotsåldern. Eh, jag vet, förlåt. Ett återkommande tema. På min blogg, men framförallt i mitt liv. Och framförallt Signe. Hon är som ett helt eget vädersystem.

Hon kan tindra som solen och alla vackra stjärnor. Hon pratar med mjuk röst och ler sitt charmigaste smilgrops-leende. Hon säger saker som "Åh, mamma, jag älkaj dej!" så att hjärtat nästan brister av ömhet.

Sedan. Väderombyte. Lika intensivt som vårsolen värmt mot min kind, lika smärtsamt kommer ovädret. "Nej, jaaag ville vaja fööösst", och sen är det klippt. Signe är arg. Ursinnig. Haglet med blykulor smattrar och skriket skär genom tålamodsbarriärer och väggar. En timmes uthållig ilska.Hennes tvillingbrors trotsilska är som att dra av ett plåster. Ett snabbt blixtrande, sedan vidare till nya roliga upptåg. Efter fem minuter, med tårarna fortfarande blöta på sin kind, hojtar han glatt: "Mamma! Jag glad nu!"

Så det är inte bara vädret och humören som är ett aprilväder. Det är personligheterna också. Signe och Henry, de är som aprilväderstvillingar. Och så livet. Också som ett enda lynnigt aprilväder. Förra helgen låg vi däckade i allsköns virus, kroppen och själen sved och hagelskuren skoningslös.

Den här helgen är vi (förhållandevis) friska, har varit på 40-årsfest, fått oväntat besök av gamla fina vänner och avnjutit god middag med familjen. Solen glimtade fram.

Man tassar på tå för livet, vädret, trotset. Rädd för nästa utbrott. För marginalerna är så små och huden så tunn. Men det fina med aprilvädret är att det inte bara är mörkt och kallt. För om man står ut med skurarna, haglet, regnet och nordanvindarna.

Så däremellan. Kan man få njuta av solglimtarna.