Påsken i hjärtat

Påsken. Åh, vad jag har längtat till påsken! Dess ljusa värme, fjädrar i sprakande färger och glada humör. Påsken bär på löften om uppståndelse, både för våra själar och för kommande sommar. Den är som ett friskt andetag efter en alldeles fruktansvärt lång vinter, såsom det är varje år. Väl förtjänta är vi då alla av att få avnjuta påskens fryntliga närvaro som ska firas glatt och friskt, med god mat och påskäggens läckerheter.

Ja. Så tycker jag. Fast. Så blir det inte alltid som man har tänkt sig.

Nej, inte alls faktiskt. Viruset from Hell is in the House. Den har sannerligen gjort skäl för sitt namn. Jag gick ned för landning redan onsdagen innan skärtorsdagen med att må sämre än på länge. Ryggskott och min hals var som ett såll av blixtrande knivar. Tillslut var jag så ömklig på långfredagen att jag endast kunde peta i mig lite yoghurt till middag. Men det var innan jag fick magsjuka. Jag sprang på toa en gång i timmen hela natten. Förutom mellan kl 03-06, då fick jag sova en liten stund.
"Vad bra," sa min man, "då fick du i alla fall en paus! "

Man kan säga att jag inte var så mottaglig för att se saker positivt i det här läget.

För vad det blivit med min påsk? Vad hade hänt med min efterlängtade högtid med ljus, glädje och fest? Jag hade blivit virusarnas påskfestplats! Jag har käkat Alvedon och yogurt när alla i hela världen gått till bords för fest.Det är lätt att snudda vid bitterhetens dystra dörr. Jag har varit där och vänt ett par gånger. Särskilt när också barnen varit alldeles orimligt kinkiga, krävande och trotsiga - och brutalt skakade om mig helt oförtjänt i mitt ömkliga tillstånd.

Eller helt enkelt. De har varit helt vanliga barn. Och jag har inte orkat vara deras mamma. För att jag har varit sjuk. Sjuk, sjuk och sjuk. Att vara sjuk SUGER!

Idag har magen varit lugn, halsen en aning bättre och energin i alla fall på ... tja, 1,5. I alla fall inte på minus. Idag, denna påskdag 2012 återerövrade jag påsken! Jag fick avnjuta en (om än lite försiktigt) påskmiddag och måla mitt ägg.

Jag fick le mot solen och hissa flaggan. Jag fick tänka på hoppets budskap och glädja mig åt det. Påsken och jag. Inget kan skilja oss åt. För den riktiga påsken finns ju i hjärtat. Och det kan inget uselt virus sätta stopp för.