Konsten att inte tala: Signe -och Henry-retoriken

Konsten att tala, är en beskrivning av den uråldriga retoriken. Att tala är en konst kan jag hålla med om. Men att använda ord för att tala, har visat sig vara överskattat. I alla fall i vårt hus. Här skapar vi vår egen retorik. Signe -och Henry retoriken."Tom!" säger Signe och slår ut med båda händerna.

"Tom!" fyller Henry i och pekar på TV:n.

"Ja, barnprogrammet är slut nu," säger jag. Det är dags för frukost och det slevas yogurt in i glestandade munnar för glatta livet. Signe kör som vanligt med sitt mer "hela-ansiktet-skedföring", medan Henry skopar med mer snits. Men de kommer snart båda till samma slutsats. Från bordet kommer ordet i korus.

"Tom!" meddelar Henry och pekar resolut ner i den välskrapade skålen. "Tom," fyller Signe i och ser så förvånad som en liten människa kan se ut över att hallonyogurten bytt plats från skål till mage. "Jamen, är det slut?" säger jag, nästan lika förvånad som Signe. "Men var har den tagit vägen?" undrar jag.

För ett ögonblick fortsätter Signe se precis lika förvånad ut och tittar sig storögt omkring, som om yogurten satt sig på lur någonstans. Sedan skrynklar hon ihop hela ansiktet i en grimars, för att visa att hon bara ville spela sin mamma ett litet spratt.

"Neeej, däj!" säger hon och lyfter på tröjan och visar sin stora, runda mage och pekar.

Hon skrattar gurglande när jag passar på att peta på hennes mjuka hull. Henry iakttar vår lilla konversation och skrattar också. Och så åker hans tröja också upp. Han lägger huvudet på sne och rynkar näsan.

"Nej, däääj," säger han och väntar med stor iver på att även han ska få ett kill på magknappen. Och när han får det, klingar hans förtjusta skratt och stiger högt upp till takets högsta höjd.

En stund senare är det dags för pappa att åka till jobbet. Han kramar och vinkar och Signe och Henry följer honom ivrigt till dörren. Henry pekar resolut på pappas skor och sedan på hans fötter.

"Jaha, tack Henry," säger han, varpå Henry ser pappas väska stå och skräpa en bit bort. Han skuttar fram till väskan "oj, oj" stånkar han över väskans storlek och tyngd, men håller sedan stolt upp den till pappa. "Tackar", säger han. Varpå Signe upptäcker något.

"Neej," säger hon bekymrat och pekar på pappas arm och tultar bort till klähängarna och drar i en av alla jackor.

"Nej," säger hon igen när jackan envisar med att hänga kvar på sin krok. Henry studsar dit för att hjälpa sin syster. De hjälps åt att febrilt dra i jackan.

"Tack," säger Fredrik, "jag tror jag klarar det själv." Han drar på sig sin jacka och vänder sig för att gå till dörren. Men innan han hunnit ta de två metrarna till dörren så når Henry ändå dit före. Han sträcker sig i sin hela lilla längd och öppnar dörren.

"DÄJ!" utropar han glatt och pekar ut. "Däj, BJUM, BJUM!" fortsätter han.

"Ja, just det, nu ska pappa ta och åka med bilen till jobbet." Henry ser stolt ut. Det var ju det han visste.

Dörren far igen med en smäll.

"Tom!" säger Signe förvånat."Tom!", fyller Henry i. "Ja, nu är pappa borta" I samma sekund ser Henry sin napp och älsklingsapa lilla undanstoppad på en hylla. "Nam-nam!" Hans lilla pekfinger riktas mot nappen och apan. "Neeej", säger Signe bekymrat. "Nam-nam", ekar hon, när hon ser att hennes napp och älsklingselefant också ligger där. "Nej, inte era nappar nu", säger jag. "Nu ska vi byta blöja på dig Henry." "Bajs!" säger han så stolt att han nästan spricker. Äntligen fick han användning för sitt nyaste och roligaste ord. "Ja, just det," bekräftar jag småroat. "Eja!" säger Signe och pekar på sin blöja. "Ja, vi kan byta på dig också," säger jag och i samlad tropp styr vi kosan mot skötbordet. Och så går det till när två år mycket hjälpsamma kamrater pratar i vårt hus.

Det är en ekonomisk användning av ord. Tala utan ord. Tvillingspråk. Pratvägrare. Ord-recykling. Klimat-ord-smart. Tecken -och ljudspråk. Kalla det vad man vill.

Det bevisar, hur som helst, att antalet ord inte avgör förmågan att kommunicera. Det bevisar att men endast behöver ett par ord för att manövrera sig igenom de mest skilda samtalsämnena. Det är, rätt och slätt, retorik god som någon.

Signe -och Henry-retorik.