De tusen orden

En bild säger mer än tusen ord. En skön tanke för en trött mamma med en släng av skrivkramp. Ibland känns kroppen tom på energi, huvudet tomt på ord och själen som en urvriden disktrasa. Livet pågår för fullt och tankarna ilar omkring där inne som förvirrade höns, men ingen är där och fångar in dem. Hönsen. Eller tankarna, alltså. Det är då det känns som om allt som är värt att säga redan är sagt. Värt att skriva, redan skrivet.

En klok människa sa till mig härom dagen att man ibland kan säga mer genom att inte säga någonting alls. Genom att avstå att tala. Avstå från att verbalisera varje liten trängande tanke som likt ystra bubblor i en nyskakad läskedrycksflaska bara vill spränga fram genom munnen och uttalas.

I alla fall om man är funtad såsom jag är. En verbaliseringsdesperat människa. Pratnödig. Kalla det vad man vill - men många ord kommer från mig. Kanske är det åldern, vem vet, men jag har i alla fall insett en sak. Vad oerhört skönt och tillfredsställande det är att klara av att avstå från att uttala sig ibland. Låta bli att fylla ut tystnaden när man inte har någonting riktigt vettigt att fylla ut den med. Och modigt och oförskräckt låta tystnaden passera.

Så därför. Denna underbara bild. Känslan av att stå i den varma sommaren. Hålla sin dotter i famnen och ta emot ett helt fång av pussar. Skulle jag kunna göra långa utsvävande beskrivningar om. Dekorera upplevelsen med tankar klädda i tusen ord.

Istället ska jag våga kasta mig ut i det okända. Genom att avstå. Låta bilden göra jobbet. Så får ni skapa era egna tusen ord.