
Jag som är en riktig badfantast har slokat inför det faktum att det vore rena galenskapen att ge sig på ett strandbesök med mina tre barn, framförallt ensam.
Detta främst med tanke på Henrys energi som är lika sprutande som den är impulsiv. Jag såg framför mig ett maraton av livsfarlig bryggspringning. Ingen njutning, bara frustration.
Men denna uthålliga sommarvärme fick mig att våga. Ta ett steg ut i det okända. Våga göra något som jag så många gånger förkastat som en omöjlighet.

De vanliga bråket om samma leksaker, ja, överkomligt. För det är ju standard. Nästan lite uppfriskande att förflytta vardagsbråken till lite nya miljöer. Liksom inte lika vardagstråkigt. Barnen blir snarare lite lugna av att få bryta mot de nötta lekarna därhemma.
Tänk. Och så som grädden på moset. Pricken över i:et. Spaden i hinken. Så får jag själv snabbt doppa ner min stressmolande i den klara sjön. Känna doften av sommar då varm hud blandas med sjövatten. Blött hår droppar ner på axlarna medan man torkar i solen. För mig är det som att hitta rent guld. Att bli rik på sommar.
Tack. Precis ett sådant minne som man behöver bära med sig från en riktig sommar. Nu kommer jag överleva ännu en vinter.
Ljuvliga sommar
Jag sparar dina varma vindar i mitt minne
Och din strålande sol i mitt sinne
För att i den mörka, kalla vintern
kunna dra den ljuvliga sommarens varma vind
och strålande sol
om mina axlar
som en varm kappa
i mitt inre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar