Och så insåg jag plötsligt att det nu i dagarna var ganska exakt tre år sedan som det hände. Det var för tre år sedan jag fick reda på det stora och fullständigt omvälvande.Det som skulle inte bara fullständigt ändra mitt liv - utan också komma att nästan helt definiera det. Då jag fick veta att jag skulle bli tvillingmamma. Trebarnsmor. I ett enda slag.
Det var som att en själens fjäril bar med sig mina tankar jag hade för tre år sedan. In i nuet. Och att dessa tankar - Helena 2008 och Helena 2011 - fick mötas.
I ett tidssprängande forum. Genom tankarnas magiska möte - så sitter nu Helena 2008 där bredvid mig i bilen på passagerarsätet - allra högst levande med sin begynnande graviditetsmage och virvlande frågor.Helena 2008 hade nyligen fått reda på, vid ett oplanerat ultraljud hos specialistmödravården, att hon bar på tvillingar. Att Leonard skulle bli storebror till två småsyskon. Hon sitter där, redan ganska trött av graviditeten och ängslig för hur hon skulle orka och hur det ska bli för Leonard.
Samtidigt förväntansfull inför det så förbluffat oväntade och märkvärdiga med två barn i magen. Ett ofattbart mirakel, svårt att greppa. Helena 2008 (H08) får plötsligt syn på Helena 2011 (H11) bredvid sig i bilen. Hon tittar också sig förvånat omkring i den stora Chrystler Grand Voyger som aldrig suttit i förut. Hon slänger en titt därbak. Tre bilbarnstolar.Det är då H08 inser vad som hänt! Hon träffar sig själv om tre år! Darrande av nyfikenhet inser hon att hon måste skynda sig att fråga H11 något. Det är ju så mycket H08 undrar, men vågar hon höra svaren?
Och bilbarnstolarna vittnar ju om att ...- Så, hur gick det med ...?
H11 tittar på H08 och verkar inte alls förvånad över att ha besök från det förgångna.
- Förlossningen? fyller H11 i.
- Eh, ja, just det, tvekar H08, plötsligt livrädd för H11:as svar.
- Jo, på det stora hela det egentligen ganska bra. (H08 vågar andas igen) ... Men det var en alldeles fruktansvärd pärs, fortsätter H11. Signe ville ju aldrig komma ut, det tog 4 timmar mellan dem!
- Signe? Är det två flickor?H11 skrattar.
- Nej, en pojke och en flicka, Signe och Henry.
H08 måste ta en stund och smälta detta. Tänk att hon ska få en pojke och en flicka. Hon överväldigas av nyfikenhet om hur de ser ut och sedan hur deras personligheter är.
När H11 beskriver deras guldlockiga hår, Henrys enorma humoristiska intensitet och Signes saktmodiga underfundighet, så börjar H08 gråta.
Hon är så överväldigad över att, inte bara få veta att barnen fötts och mår bra - utan att de är vackra som änglar och sprängfulla av nya, fantastiska personligheter. H08 stryker sig över sin lilla gravidmage.Hon kan fortfarande inte förstå det. Att det där inuti finns allt detta som H11 beskriver. Spirande och växande. Det är så hissnande att tänka att två barn överhuvudtaget kan ha möjlighet att växa och utvecklas där inne i den trånga, mörka magen. Att så påtagligt veta att dessa blivit så fascinerande individer är nästan mer än hon vågat hoppas på!
Men plötsligt överväldigas hon av skräck. Hon studerar H11:s trötta uppsyn och undrar vad som egentligen hänt under dessa tre år. Är hon verkligen stark nog?
Helena 2008 tar ett djupt andetag.
- Men hur var det när de var nyfödda då och - ja ... och hur det nu, när de är, ehhh ... (räknar efter lite) två och ett halvt?
H08 håller andan igen. Hon vet inte riktigt om hon vågar höra. Samtidigt kan hon inte motstå att veta, detta svårgreppbara som ligger framför.
Hon måste få veta.
FORTSÄTTNING FÖLJER ... snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar