- Vajföj ska vi tända tusen ljus? undrar Leonard vid middagsbordet. Jo, förklarar vi, för att det är advent och det går emot jul.Sedan tänker vi: Och för att om vi inte får ha det lite mysigt och tända levande ljus, skapa dofter och stämningar så står vi inte ut med den här årstiden, den här vardagen, det här livet.
Men det säger vi inte. Det var varit en riktigt svartgå period ett tag nu. Årstiden, vardagen, livet. Barnen lyser som kometer i rymden, men vi vuxna, vi kämpar med att likt oskyddade stearinljus inte blåsas ut av snålblåsten. I adventens famn får fly till glittrande ljus och ombonad värme.
Vi drar en lättnades suck, som om någon satt en skyddande kupa över vår kämpande låga. Som att någon tagit oss in i värmen och lagt en filt om våra axlar. Så tycker jag adventens intågande känns. Att få känna sig varm inombords. Jag och Leonard bakade lussebullar häromdagen. Jag drabbades av oväntad lust att göra ett krafttag som fullständigt chockerade mig själv, då jag knappt orkar röra runt i stekpannan bland köttbullarna till vardags. Men på jakt efter den varmt tillfredsställande känslan av advent och smygande lycka, så drog jag mig själv i kragen, dammade av kaveln och satt igång.
Glädjestrålande högg stod Leonard givakt vi bakbänken, och trots några tålamodsprövande moment, så fixade vi baket. Doften av bullarna spred sig från bakplåten, ut i hela huset och ända längst in i våra sinnen. När vi var färdiga insåg Leonard att han inte ens tycker om saffransbullar. Men det spelade liksom ingen roll. För han, liksom jag, bara njöt av känslan som infann sig i vårt hus.Så oavsett tro och religion, så tror jag vi kan komma överens om att advent handlar om att känna sig varm inombords, ja, nästan lite lyckliga. Och när man väl fått fatt på den känslan så vill man inte släppa den för allt i världen!
Så hejsan och välkommen advent, nu är det ingen återvändo!
Vi frossar i myset, sippar på glögg, mumsar i oss lussebullar och skrålar julmusik som besatta. För äntligen. Så känns det lite extra varmt inombords.Och varför vara sparsam med det som gör att vi känner oss lyckliga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar