Förvandlingen som var total. Ljuset. Landskapet. Känslan. Möjligheterna. Välkommen, vårt vinterland. Välkommen!

Ty utan dig blir vi som sömniga sengångare som är mer döda än levande. Snubblande, gäspande tar vi oss fram i vardagen i dess mörka labyrint. Kroppen liksom skälver av sömnkrävande darrningen. Ty kroppen tycker att bättre vore om vi drog en gammal filt över oss och sov bort resten av året.
Men så, scchwosch, så drogs rullgardinen upp.

Ty lite kyla kan man klä sig mot, men mörkret går inte att bota med lite mössor och vantar. Vinterns glimmande kristaller och glada ljus ger oss så doser av renodlad enegri, som att vi äntligen hittat laddaren till våra trötta batterier. Men inte nog med energin. Det är också en ny värld som sänker sig omkring oss.
Vår lilla by förvandlas till en saga. Barnens ansikten spricker upp i saliga leenden.

Sedan ler hon nöjt och pekar ut genom fönstret. Innan hon säger om sitt mantra igen. Och jag tror hon har rätt. Vi tycker verkligen om snön. Hela familjen.

Men det kännas allt annat än banalt när man nästan får yrsel av de starka lyckokänslorna som barnens sprdlande lycka och det andlöst vackra landskapet ger!

Och tvi dig slasket, spring och göm dig tills det blir vår! Kära mitt vinterland - please stanna kvar!
Ty våra sinnen behöver glädjas i din skönhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar