Förändringens vind!

Bladen skiftar färg. Höstens klara höga rymd har avlöst sommarens lättjefulla sol. Minnet av sommaren ligger som ett värmande batteri i mitt minnes bank. Förändringens tid är här. Årstidsskiften är livets inbyggda ombyte. Ombyte förnöjer, som det heter. Och ja, jag håller med. Jag är en sådan person som får ny energi och inspiration när jag möblerat om ett rum. Jag byter ständigt frisyrer och vill helst prova nya stigar och vägar att promenera på. Både bokstavligt och bildligt. 

Årstiderna påminner oss om ombytets kraft. Att se saker med nya ögon. Ett landskap skiftar i färg och form. Det doftar annorlunda, det låter på ett annat sätt. Vi kommer på nya idéer, hittar nya vägar.

Det är dags för mig att prova ombytets väg. Följa med höstlöven och känna årstidens skiftning.

Jag känner att jag behöver pausa bloggandet, än hur det tar mig emot. Jag har skrivit regelbundna inlägg i över tre år och känner att jag börjar gå på tomgång. Jag behöver omväxlingens energi. Jag har funderingar på att försöka sammanställa en del av inläggen, kanske våga prova vingarna som författare. Drömmarna finns. Och när drömmar finns, så är det bara modet som avgör om drömmarna ska ha en chans att få vingar! Tiden i livet är begränsat och jag behöver prioritera vad jag ska lägga mina små vardagsminuter på.

Jag är rörd och tacksam för de som troget läst min blogg. Jag kommer troligtvis att lägga ut sporadiska inlägg, (kommer nog inte kunna låta bli) så ni är hjärtligt välkomna att kika in ibland. Ni är självklart välkomna att läsa ur mitt numera ganska digra arkiv också!

Låt oss dofta förändringens vind. Omfamna den. Svepas med i den.

Saktmodigheten

Jag tror min själ är för saktmodig för detta samhälle. Denna tidsålder. Och vårt moderna land, med hela dess myller av kulturella påbud, sociala förväntningar och samhälleliga krav.

Detta är inte ett politiskt inlägg. Jag är inte nämnvärt arg på politikerna. Jag tycker inte illa om vårt samhälle. Jag är stolt över väldigt många saker i Sverige. Jag känner mig oerhört privilegierad. 

Men det är i sig inget botemedel. Mot saktmodigheten. För. Jag är en sådan som blir nedstämd över att det inte finns tid till att få tid till att bara stå en liten stund dra in morgonen dofter. Jag blir stressad av för många inryck och sociala förväntningar. Det får mig att vilja kapsla in mig i en bubbla en stund. 

Jag behöver höra mig själv tänka. Leva. Andas. Jag värderar tid mycket högre än pengar. Skulle helst välja bort alla pengar mot ett liv fullt av FRI-tid. Men med tid blir inga amorteringar betalda eller nya vinterskor inhandlade.

Jag tror vi alla har en släng av saktmodigheten. Jag tror våra hjärnor bränns vid lite i vår vardag. Hela tiden. Vidare. Vidare. Se hit. Läs. Hör. Reagera. 

Var stilla. Låt det rinna bort. Bejaka din saktmodighet. Hör dina egna tankar. Du kanske har något bra att säga till dig själv idag. Vore synd om du missade det.