Livståget

Jag tror det ligger någon gen nedbäddad i våra mänskliga kroppar som gör att vi lättare reflekterar över vår tillvaro när vi är i rörelse. När vi promenerar, sitter i en bil eller skådar en förbiskynande värld genom ett tågfönster. Jag befinner er mig för närvarande i den sistnämnda rörelsen. För mig infinner sig känslan av att jag lugnt kan sitta stilla, eftersom intrycken kommer serverat till mig från fönstrets åskarbänk. Jag blir vaggad till ro likt barnet i barnvagnen. Och kvar blir utrymmet till tankar. Scener i mitt huvud, mot en bakgrund av ögonblicksbilder av mitt vinterklädda hemland. Dessa hus och små fragment av människors liv man ser. En mamma och ett barn vid ett övergångsställe, ett hus med skrotiga bilar på gården, en perfekt landsbygdsidyll. 

I fönstrets syns även min egen spegelbild. Vem är jag som sitter här och tittar? För de andra i tågkupén är jag en kvinna utan namn. Någon påväg från någonting till någonting. Eller kanske från någon eller till någon. Jag kan nästan skapa en egen historia om mig själv, precis på samma sätt som jag spekulerar vad de andra människorna runtom mig tåget gör och är påväg. Så kan jag för en stund se hur min egen historia är öppen. Öppen för spekulation. Öppen för andra alternativ än de som jag tänker är självklara. För även om jag vet att jag varit iväg på en resa i jobbet över dagen, så skulle jag i min medresenärs ögon kunna vara påväg till en någon speciell person över helgen. Kanske har jag längtat länge och är äntligen påväg. Eller så ska jag hem och återförenas med mig familj. Eller börja ett nytt jobb, ett annat kapitel i livet. 

Bara för att jag vet vad som är planerat för mig själv och min tågresa, min helg, nästa vecka och nästa månad betyder inte det att det inte finns möjlighet att gå in och ändra i historien. Min egen historia är ju bara min. Jag skapar den medan jag lever. Allt är möjligt. Jag styr mina steg, min rörelse, min livsberättelse. Varje dag som passerar är taget från min personliga livslott. Min begränsade tid på jorden. Ibland verkar det som att vi nästan tror att vi lever en historia som någon annan skapat. 

Livet är för värdefullt och för kort för att leva som en passagerare på sitt eget livståg. Ta och titta ordentligt på din egen tågbiljett. Vart är du påväg? Om du egentligen inte är så förtjust i den destinationen. Så är det dags att fundera på att ordna med nya biljetter.