Hjärtats årstid

Våren är sen i år
snön ligger jämn på marken
Nätterna är sträva med sin kyla
dagarna kalla och klara

Våren
Är svår i år
Vemodet ligger tungt i ett av husets hjärtan
Nätterna är hårda och onda
Dagarna bländar skarpt med sitt ljus mot ömtålig själ

Våren
Undra när den kommer?
Ett smärtsam hjärta behöver en drillande frid
En ljus tröst i strävsam vandring
Övriga husets hjärtan behöver lättnad och frihet
Nya idéer och ytor att spränga med sin yra lekfullhet

Alla behöver en vår

Men för vissa hjärtan kommer den kanske inte såsom den brukar i år

Men oavsett hjärtats årstid
Så kommer snart naturens knoppar att brista, nya fåglar att pipa och grus att knastra
Oavsett tunga hjärtan
Så kommer barnens hjärtan skutta
Och sjunga vårens sprittande sång

För våren
Den kommer
Och barnen
är livets underbara vår

Energiknippets lysande kraft

Om du tänker dig en balansvåg. I ena skålen ligger ett stort, tungt knippe energi. Knippet får hela vågen att tippa av sin intensiva tyngd. Och det en enda som kan väga upp den intensiva energin i den ena skålen, är lika mycket energi i andra skålen. Energi kärver energi. Det är de enda som får balansen att återställas.

Vi har en son. En fantastisk fin och sprudlande livfull son, som heter Henry. Hela hans väsen är som ett knippe energi. Vår andra två barn har också en hel del energi. Ja, alla barn har mycket energi. Men Henry han har inte "mycket energi". Han ÄR energi.

Om Signe och Leonard är två stycken riktigt rejäla strålkastare, så är Henry som uranet i ett kärnkraftverk. Jag är kanske som ett ganska starkt lysrör. Och Fredrik är för tillfället mer som en  LED-lampa i ett vitrinskåp. Det måste liksom vara dunkelt i rummet för att se honom lysa.

Vår familj är lite i energimässig obalans för tillfället, kan man säga. Att vara med Henry, kräver energi. Att vägleda honom, att leka med honom, att gränssätta och trösta honom. Allt kräver väldigt mycket energi. Hans ögon ser allt, hans sinne uppfattar allt. Han testar allt, han frågar om allt, han är nyfiken på allt. Och han gör ALLT med ljusets hastighet och med 100 procent frenesi.

Henry är fantastisk.

Han kommer att kunna komma hur långt som helst, bli vad som helst. Astronaut, stadsminister, konstnär, fotbollsproffs, kärnfysiker. Men denna underbara förmåga har sitt pris. Priset som måste betalas av föräldrarna, varje stund av varje dag som vi är med honom. Energi, energi och energi. Annars skenar han iväg som en förarlös racerbil. Inte vårdslös eller oregerlig. Bara väldigt energisk.

Denna motor måste styras, stöttas, älskas och vägledas. Och detta kan endast ske med hjälp av väldigt mycket kraft och engagemang.

Kära gode Gud, hjälp oss. Vi har en hedersam uppgift som föräldrar. För det är en ära att ha Henry som sin son. Men vi kämpar med energi-balansvågen. Den kommer i väldig, väääldig gungning ibland. Man vill ge honom det bästa. Men vardagen, livet, måenden - blir hinder på vägen. Det ockuperar vår energi. Riktar den åt ett annat håll.

 Men kampen är värd varje droppe. För hans lysande kraft gör vår värld så ofattbart vacker.

Vår vänskap är som svalorna

Att avnjuta en helg i goda vänners lag, är nog lite som när Karlsson på Taket lägger in sig på rundsmörjning. Man får en varm och skön känsla i själen, glädje i hjärtat och en ljust minne att suga på som en delikat karamell hela veckan lång. Och långt längre därtill.

Att inte bo i samma stad som några av sina finaste vänner är ju sannerligen trist, men fördelen är när dessa gyllene helger dyker upp ibland. Då man får dela livet en stund med varandra. Koncentrerat och ostört. Som ett koncentrat av vänskap.

Och det är just detta med "delande av livet" som gör speciella vänner ... så speciella! Att vi verkligen delat så oerhört mycket roligt och fint tillsammans, men också delat smärtsammaste sorg. Vi häpnar när vi tänker på allt vi varit med om.

Vi som lever vardagen på helt olika platser, med olika människor och sammanhang. Men ändå hur djupt sammanflätade våra liv är med varandra. Vår gedigna historia är som en detaljrik vävnad som växt fram genom åren, med slitstark tråd och vackra färger som motsvarar alla våra likheter såväl som olikheter.

Vänskap är i sanning en gåva. Och det är när den är kravlös och fri, som den blir så stark och djup. Vänskap går inte att begära eller kräva av någon, för då flyr den som ett skadeskjutet djur. Vänskap ska skäppas fri som svalorna i skyn. Åren kan gå och molnen passera på himlen. Så träffas man igen en helg. Och upptäcker hur detta koncentrat av vänskap är värt så oändligt mycket mer än 3000 ytliga vänner på Facebook.

Så kramade vi varandra hej då för denna gång. Och se så vackert vår vänskap svävar omkring i skyn.