söndag 20 april 2014

Hej igen!

Att skriva för sin egen skull på ett enkelt sätt. Är svårt när man har en kropp full av ord. Som slåss om att komma ut genom mig likt en flaskhals. Då blir processen onödigt svår. När jag egentligen längtar så. Efter att bara skriva några enkla ord. Uttrycka känslor och bearbeta dagens guldkorn och vedermödor.

Så. Jag ska försöka börja igen. Skriva, lätt och ledigt. Ska försöka hålla prestationen borta. Min egen prestation. Som hindrar och förmanar. Och hoppas att ni vill läsa igen. När jag vill skriva enkla rader, om att vara människa. En människa med föräldraskapet som en jättestor kostym omkring mig. Som jag har fullt sjå att växa i. Ändå snubblar jag ofta på byxbenen. 

3 kommentarer:

Anonym sa...

Välkommen tillbaka! Du har varit saknad :) Jag har varit in ibland och tittat lite i förhoppning om att du skulle ha ångrat dig. Jag är glad att du gjorde det, och för mig behöver du sannerligen inte ha prestationsångest. Jag vill bara kunna titta in ibland, i ditt liv och din vardag, solig som molnig. Det är ungefär så man hinner umgås med varandra, när livet som förälder ständigt pockar på uppmärksamhet. Det och att spela ruzzle, det uppskattar jag :)Kram/Åas

Anonym sa...

Det kanske skulle stå Kram/Åsa däruppe...

Helena sa...

Åh, precis så som det ska vara! Och kram på dig din goa åas (läs: oas!)