I den innersta vrån av mig själv

I den fridfulla vrån av mig själv
Sitter en del av mig ihopkrupen
envist instängd
Och väntar otåligt
På att kliva fram och borsta av sig dammet
Sträcka ut sig i sin fulla längd som en katt efter en tupplur
Att det ska bli fritt fram
Att ta plats, tänka på sig själv
Skapa och förverkliga lustfyllda idéer
Sätta igång och slappna av

I den brokiga virveln av mig själv
Springer jag
Flämtande, febrilt och förtretligt
utelämnad åt allt som ska göras
Passar tider, plockar undan disk och leksaker
Sköter arbete och tankar bilen
Byter blöjor och sängkläder

Dammsuger, köper fil och bröd
Med utnötta skosulor och skavsår i bröstet
Flåsar denna del av mig frustrerad fram
Undrar när en jag någonsin ska få en lugn stund
en sekund

I den darrande vrån av mig själv
Tassar jag försiktigt omkring
För att med stor koncentration undvika att kliva fel
undfly de ömmaste punkterna
Håller en beskyddande hand om mitt hjärtas skörhet
Bygger skyddsmurar
mot de väderstreck där de kyligaste nordanvindarna blåser
Tänder små eldar
för att hålla mig varm och hel

I den kraftfulla vrån av mig själv
Står jag med uppkavlade ärmar
Och tittar ut över slagfältet av mig själv
Skakar stillsamt på huvudet
Undersöker nogsamt alla skavsår och ömma punkter
Alla flämtande, frustrerade dagar och tankar
Rensar upp bland
borttryckta sorger, darrande trötthet
och sorgligt övergivna lustfyllda platserna


I den innersta vrån av mig själv
Sörjer jag smärtan
Men låter den inte kontrollera mig
Känner jag darrningarna
Men låter dem inte förgöra mig
Vredgas över tröttheten och stressen

I den innersta vrån
bestämmer jag mig för
att ta upp kampen

och upptäcker att jag är
Stark och förmögen