När himlen är vårt tak

Barnens tid är här. Barnens tankar är sommarens.
Lyckan är när sommaren har kommit till oss. Lyckan är att bara få vara i sommarens underbara rum. När världen byggs ut med gröna hus med levande väggar. När jag känner solen smeka min kind och vinden är varm. När ute och inne smälter ihop till en enda plats som kallas hemma. Vi får leka som vi vill med jord, vatten och vind. Kläderna får bli smutsiga och fingarna kladdiga. När himlen är mitt tak och gräset kittlar under mina fötter.

Lyckan är när vi får bada utomhus, när vi får gunga och när mamma sitter med mig i hammocken och läser en bok. När vi går och tittar när kossorna släpps ut på sommarbete och gör glädjeskutt. När vi äter pannkakor till lunch på vår uteplats och det inte gör så mycket om vattenglaset välter.
Den läkande tiden är här. Sommaren ger mamman och pappans trötta tankar ny kraft och lust:

Lyckan är att våga njuta av de goda stunderna tillsammans med barnen. Lyckan är när sommaren kommer med sin uppmjukande värme och glada ansikte.

När jag vågar bara vara och inte tänka på alla de mörka dagarna som gått förbi och mörka dagar som skall komma. Lyckan är att våga njuta av plötslig lycka fastän gårdagen var full av olycka. Att förstå att livets balansvåg inte följer logiska mallar där lycka och olycka måste betalas med jämna vikter.

Att våga bara tacka och ta emot när den goda sidan helt oförhappandes tippade över. Då värmen kom och molnen sprack upp. Solen tittade fram. Och lyckan likaså.

Är det inte underbart att jag inte måste ta ansvar för morgondagens svårigheter för att förtjäna lyckan för idag?

Jag beklagar alla de dagar som inte känns goda. Som känns som raspande sandpapper på själen. Då jag tittar på mina barns ansikten, men missar att deras ögon tindrar och kinderna doftar sött.

Men att sörja de svarta dagarna gör inte att jag får dem tillbaka. Men att låta de goda dagarna passera obemärkt skulle vara som att låta gyllene korn försvinna mellan fingrarna.
Idag var en god dag. Genom att njuta av den blev de onda dagarna mindre betydelsefulla. De krympte som ynkliga små regnmoln i horisonten, långt bort från vår klargula sol. Vi njöt av att himlen var vårt tak och solen vår vän.

Att njuta av de goda dagarna är att fånga de dem. Äga dem. Föreviga dem.