söndag 10 februari 2013

Myten om det goda livet


Vad är ett gott liv? Vi famlar efter detta. Vi provar oss fram på olika sätt. Mestadels baserar vi vårt innehåll för det goda livet på någon sorts jämförelse med andra. Vi sneglar stressat på varandra och stämmer av. Jaha. Aha. Okej. Så ska det visst vara. Så ska man visst göra. Det ser roligt ut. Eller. Det verkar vara bra. Eller. Det ser lyckat ut. Vi använder varandra som facit. Men vi erkänner det sällan.

Vill gärna se det som vi tar vår egen väg. Liksom: "Vi gör det som känns bäst för oss". Men, nej. Vi vill inte göra fel. Inte missa något. Lägga ut fina bilder på Facebook. Eller, helt enkelt känna oss nöjda med oss själva. Vara de bästa föräldrarna. En lycklig familj.

Och i ivern efter detta så glömmer vi att lyssna inåt. Stanna. Rannsaka för vem och varför vi gör det vi gör. Om vi gör det för att vi vill det, då tror jag att det föder glädje och skapar en god cirkel. Trivs vi, så trivs våra barn. Om vi gör det för att vi tror att vi vill det, så föder det stress. Prestation. Ibland tror jag vi gör saker bara för att om vi inte gör dem, så är det som att vi missunnar våra barn allt det härliga.

En sådan tankekullerbytta! Vi missunnar dem ingenting, vi bara skapar en bild av det vi tror är det bästa. Jagar myten om ett gott liv.
Istället blir vi stressade föräldrar. Och stressade föräldrar är as-kassa föräldrar. I alla fall är jag det. Så. Därför struntade vi i våra eventuella planer i lördags och bar lite ved istället. Aktiviteterna får komma när de kommer. Liksom mogna fram.

Än så länge är vi nöjda med att klara av en hel lördag vid gott mod. Man kan inte stressa fram en frukt att mogna. Och än så länge har vi nästan inga mogna äpplen att plocka på livets aktivitetsträd.

Vi försöker koncentrera oss på att leva. Kanske går ut på gården i snön en stund. Ligger en liten extra stund i sängen och kittlar dem på magen. Det är en aktiviteter som jag behärskar. Riktigt bra, faktiskt.

5 kommentarer:

Malisquilt sa...

Så bra att ni bara är. Fortsätt med det så kommer det andra. Man behöver inte planera varje minut, njut av stunden och låt frukten på livets träd mogna i sin egen takt.

Kram Maria

Anonym sa...

Åh vad det är skönt att läsa vad du skriver. Ofta känner jag att jag inte "gör tillräckligt", och att andra familjer verkar göra så himla mycket välplanerade och roliga "event" med familjen, vilket man också får se bildbevis på fb sen... Jag tror ju i och för sig egentligen inte att barnen blir olyckligare om de får bygga snögubben i sin egen trädgård än i de österrikiska alperna :) Kramar/Åsa

Helena sa...

Haha, så sant Åsa. Låt oss vara de vi är - och vara de vi är - tillsammans med våra barn!

Modedoktorn sa...

När jag gick hem för att vänta på Js födelse fick jag frågan "vad har du för projekt på g?2 x flera. Svarade glatt "jo alltså, vi ska ha barn" och möttes av totalt oförstånd. "Men, du kan väl inte bara gå och vänta? Du måste väl GÖRA ngt under tiden?" Nuförtiden är ofta fredagsfrågan "jaha, blir det ngt kul i helgen då?" och jag brukar svara "ja, umgås!".
En fartfylld helg är bara rolig om alla är i form. Påminn mig när vi ses så ska jag berätta om vår horribla slalomutflykt i lördags. Jag skrek, J grät och efter 2 åk åt vi kladdkaka och sen åkte vi hem...

Kram../ M

Anonym sa...

Jag ville verkligen utveckla en liten anmärkning att säga tack till er för några av de fantastiska rekommendationer som du skriver på denna webbplats. Min stora internet tittar upp har i slutet erkänts med lysande förslag till utbyte med mina gäster. Jag skulle hävda att vi besökarna faktiskt är ganska tur att existera i en underbar gemenskap med så många framstående personer med mycket bra principer. Jag känner mig mycket lyckligt lottade att ha använt hela din hemsida och ser fram emot många fler lysande tider läsa här. Tack än en gång för alla detaljer.