Sitter i ett vardagsrum på Gotland. Vi bor en vecka hos goda vänner. Deras sällskap omfamnar vår familj som en varm filt.
Barnen har stupat i säng efter ett första besök med havet. De somnade gott i bilen, efter en pizza innanför ringmurarna i Visby. Lugnet har lagt sig i huset och vi spelar Guitar Hero, stickar och läser.
Att ha semester med familjen är underbart. Och precis lika påfrestande som varje dag där hemma i vardagens vardagsrum. Miljön är ny, utmaningarna desamma. Ibland lite fler, till och med. Men likväl, en semesterresa kändes nästintill livsnödvändig.
Lungorna behövde få andas annan luft. Byta ut inlandsluften mot saltdoftande och fuktig. Låta ögonen möta andra färgskalor och former. Att få fascineras över kalkstenshusen, se de vackert snidade farstukvistarna och de gråa lammen som betar på karga vidder. Öronen får höra andra ljud. Sjungande diftonger och syrsor. Havet och blåsten stryker över huden.
Leonard tittar förundrat på allt det outforskade som möter honom var han än tittar. Hans lilla Dalavärld sprängs och han arbetar hårt för att bearbeta allting. Båtar, hav och lamm trasslar sig in i Leonards små lekar. Signe och Henry trillar över stenar och pekar glatt på allt. Som vanligt. Lamm eller bilar. Sak samma.
Och ibland utbrister Leonard:
- Jag vill att allt ska vaja som vaaanligt! Vad har hänt med Svejije?
Så, vi är på semester. Mitt nästa inlägg, som blir på tisdag nästa vecka, kommer innehålla många sköna bilder och reflektioner härifrån, denna obeskrivliga ö. Men just nu är vi bara på semester.
På Gotland.
Bara en liten bit sydöst om Dalarna, men en fullkomligt annan värld för de små.
Ett välbehövligt miljöombyte för de stora.
Djupa andetag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar