Första dagen-känslan ...

Minns ni har det var första skoldagen efter sommarlovet? Minns ni lukten och känslan av nya böcker, ovässade blyertspennor och bänkpapper? Ny ryggsäck och regnjacka? Jag fick första-skoldagen-känsla idag, första dagen efter semestern. Den tydliga väderomslaget till sval vind och regntunga skyar hejade på hela skolupptaktskänslan. Klockan ringde och kampen mot tiden satte igång i värsta Fångarna på Fortet-stil. Duschning och påklädning av sig själv, påklädning av barn nummer ett, två och tre.
Utmaningarna utspelade sig inte i celler utan i köket, men annars är det helt klart i Fångarna på Fortet stil. De små änglabarnen ålar sig som ormar, sticks och är lömska som spindlar och ryter som tigrar. Ofta. AAARHHHHH, ryter de små änglarna med häpnadsväckande avgrundsljudsbas. Men tyvärr har vi ingen Gunde som hejar på oss. Det hade helt klart varit uppiggande.

Annat var det på under semesterns loja dagar, då vi lät trollbarnen hojta till varandra under längsta möjliga tid från sina spjälsängar för att dra ut på säng-ur-gåendet. Sedan var det de två frukostarna. Först en gröt/fil/yougurt-frukost, sedan lite allmän lek eller en tupplur för föräldern som var uppe tidigast på morgonen. Sedan var det dags för kaffefrukosten. Kanske inte i lugn och ro, eftersom hela familjen skulle dricka kaffe. Eller ja, peka på vårt kaffe. Och äta macksmulor. Eller, det var riktiga mackor när de fick dem. Med de är godare när man äter de i små fragment. Från golvet.

Men lojt var det inte denna första-dagen-dag. Vi körde lite löpande-band-stil, Fredrik stod vid skötbordet och bytte bajsblöjor och jag tog emot dem nybytta och klädde på de åmande ålarna sina bodies och byxor.

Hos dagmammorna var det också flera som hade första dagen efter semestern. Det var återseenden och ivrigt glitter i barnens ögon när de återupptäckte alla leksaker.

Jag pratade med en av dagmammorna tills Leonard knackade mig på ryggen och sa:

- Mamma, ska inte du åka till jobbet nu?

- Jooo, absolut, sa jag häpet och undrade just hur gammal han hunnit bli under semestern.

Det var då jag mindes hur fantastiskt spännande det var att komma tillbaka till skolan. Nästintill magiskt. Det var som att börja något helt nytt och krispigt fräscht, men ändå i en trygg och hemvand miljö, bekvämt som allra skönaste mjukbyxor. Och aldrig var kompisarna så roliga som den första veckan i skolan.

På jobbet mötte mig en vissnad blomma och varma léenden. Det var kanske inte magiskt, men jag kände mig lyckligt lottad att ha en arbetsplats som jag får må bra och trivas med.
Och hur otroligt lyckligt lottad jag känner mig över att veta att mina barn är på en plats på dagarna där de mår bra. Med vuxna som ser glittret i deras ögon och har uppriktigt saknat dem.

Att tryggt få falla tillbaka till det som är stabilt och förutsägbart.

Och samtidigt ha en plats i en grupp, som troget stått och väntat på en över sommarlovet och semestern.

Det är nog det som var magin. Så enkelt.

Att gillas för den man är, där man är.