Den är som en skygg fågel. Den bor inom oss, men för vissa av oss så är den fångad, utsvulten och misskött. Hos andra är den lycklig och fri. Kvittrar vackert och svävar med lätthet fram i själens himmel. Det finns ingen genväg till den. Du kan inte kopiera någon annans. Du måste sköta om din egen fågel Frid.
Jag tror vi alla gör ett val. Ibland inser vi det inte eller förstår vi det inte. Men vi gör hela tiden val, som påverkar den inre Friden.
När vi låter livet piska oss till att göra sådant som vi inte mår bra av. När vi prioriterar sådant som vi egentligen inte vill, men tror att vi måste. När vi stressar, utan att finna ens en liten stund av stillhet.
Det är inte så enkelt, säger du. Jag håller med. Det är inte alls enkelt. Att ha inre frid är ibland att begära det omöjliga. Men vi får inte ge upp, inte sluta försöka. Sträva ditåt. Sticka åt den lilla fågeln ett litet frö ibland. Tills tid och möjlighet finns att få den att leva upp i full styrka.
För om vi ger upp vår frid, så ger vi upp oss själva. Vi tappar bort oss. Vi blir inte trygga i våra egna kroppar. Vi blir människoskal som kan prata och tänka, men vi förlorar vår inre essans.
Vänner, småbarnsföräldrar. Kära, stressade människor. Låt oss vara rädda om oss själva.
Ta hand om den skygga inre fågeln Frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar