Jag är mor. Alltså har jag alltid tusen miljoner frågor att svara på. Vad är klockan? Varför är klockan sju? Varför finns tiden? Är sju ditt favoritnummer? Är du sju år? När var du sju år? Hur länge är det tills jag fyller år? Vem vann i stora (läs: melodifestival) finalen? Vem röstade du på? Varför det? Vem var sämst? Vem tycker du mest som? Varför det? Varför lånar du alltid pappas skor när du ska ut med soporna? Varför är din mage så mjuk?
Jag är mor. Så min plats på jorden är numera given. För åtta år sedan var jag bara jag. Då undrade jag ibland vart jag hörde hemma. Vad som var min uppgift, min riktning, mitt mål. För då var jag jag. Hur kan det vara möjligt, tänker jag ibland på. Samma ansikte, samma hjärta och själ. Men ingen hade fötts ur min kropp. Och nu finns här tre tänkande levande individer som kommit genom mig. Som växt i mig. Och som blivit sina egna. De är inte mina ägodelar. Men de hör för alltid ihop med mig.
Det är som att mina barn, är min själs ankare. De håller mig stadigt på jorden. På den plats för jag hör hemma. Hjälper mig att hålla fokus på det som är viktigt. Och att alltid hitta tillbaka till den plats som jag älskar. Den platsen, är med dem.
Idag var det Mors dag. Min man hade köpt en fin mugg som det stod "mamma" på, från mina barn. Som ännu är för små för hantera datum, pengar och högtidsdagar. Han kom på att jag skulle ha presenten innan det var dags för kaffe. Vilket blev precis exakt när jag just tagit striden med min toa-vägrande son att vi faktiskt måste byta blöja. Så han skrek som ett vilddjur i min famn i samma stund som min dotter i förbifarten gav mig presenten, sa ett snabbt:
"Gjattis på mojs da, mamma!" innan hon studsade vidare i en lek. Jag var tvungen att släppa det sparkande vilddjuret som snabbt som ögat smet tillbaka till sin lek.
"Öh, tack", sa jag och tittade efter barnen som försvunnit och mannen som log lite snett. Det blev nog inte riktigt som han hade tänkt. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt heller. Jag som varje år drömmer och hoppas på kaffe på sängen, rosor och annat välbehag. Men. Muggen fyller sitt syfte. Den håller god latte och texten är jag stolt över. För jag är en mamma.
När jag sedan avnjöt en kopp latte tillsammans med min dotter i gröngräset, så sa hon plötsligt.
"Mamma. Du äj den BÄSTA MAMMAN!"
Detta utan att någon reklamfirma dikterat ihop något artificiellt på ett glittrigt kort. Det kom helt äkta och spontant från ett barnhjärta. Då fick jag ett stygn av glädje och omedelbar insikt. Det är ju DETTA som är att fira Mors dag.
"Mamma, föj det äj föj att jag tycker AAAALLJA MEST om DEJ ... och min kompis Elliot."
Äsch. Det får duga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar