Rätten att må bra

Vi har rätt till att må bra. Med barn, utan barn. Med jobb, utan jobb. Med problem, utan (uppenbara) problem. Alla har rätt att må bra.

Men när man befinner sig i en långvarig ansträngning och när det goda livet känns som att det är oåtkomligt bakom lås och bom, alltför länge. När man inte mår dåligt, men heller inte bra. När man helt enkelt är ansträngd. Under lång tid. Då drabbar det kroppen, förr eller senare. För tillräckligt många vattendroppar på en solid sten urholkar den tillslut. Även om den enstaka vattendroppen inte kan skada någon.

Då behöver man be om hjälp. För att få bekräftat ett livsviktigt faktum: Du har rätt att må bra. Inte bara överleva. Må bra!

Därför är jag nu något som jag väljer att kalla "hälsoskriven" eller "må-bra-skriven". Där jag en period får vara något annat än en mamma som överlever - och istället en person ska få ägna sig lite mer åt privilegiet att helt enkelt må bra. Så allt är som vanligt, men allt är annorlunda. Inget nytt har hänt idag, bara detta enkla, befriande konstaterande. Jag har rätt att må bra.

Väldigt odramatiskt. Må bra-saker är ju något vi ägnar oss åt stup i ett. Unnar oss sovmornar. Hittar på något trevligt en kväll. Ha en lyxig frukost i lugn och ro. Inte göra något vettigt handtag på en hel helg. Det är sunda må bra saker. Och jag har också ägnat mig åt dessa saker, allt som oftast.

Men inte det senaste året. En storebror och två tvillingsyskon senare så gör jag och min man bara gör saker som liknar dessa: Träffar folk. Utflykter. Försöker sova ut. Men i slutändan har vi varit tröttare efteråt än när det hela började. Att sova ut blir bara ett dåligt samvete mot Fredrik som måste orka istället. Faktum är att det som förut varit "må bra-saker", har blivit "för ansträngande-saker". Och tillsammans med detta, minst 365 långa nätter av störd sömn, som slagit bort orken ur kroppen på mig. Oss.

Så jag tänker nu försöka passa på att återerövra må bra-konceptet. Det är lite slingrigt att hitta fram till vilostunderna, men med en "hälsoskrivning" ska det nog ändå gå att få till. I alla fall öka frekvensen. Och med vetenskaplig fakta i ryggen, om vad som händer med en ansträngd kropp, så är det enklare att stå upp för den rätten.

För även om mitt livs största uppgift i livet är att vara mamma, och att vara mamma innebär det hårda arbetet att ta hand om sina barn - så tjänar ju alla på att denna mamma orkar. Orkar ända fram. Det förtjänar både jag och mina barn. Och min fina make. Jag vill vara fortsätta vara en hängiven mamma. En engagerad mamma. En bra mamma.

Men framförallt, en glad mamma - och för att vara det behöver jag vara en glad människa!