Som ett darrande lövkänner jag mig
försiktigt växande
Fäst vid trädets gren
skört
beslutsamt
Himlen öppnar sig
regnet slår hårt mot mina tunna ådror
Blåsten tar tag i mig
sliter och drar
Solen skiner
omsluter mig
värmer och vårdar
Och om jag än blir lite
omtöcknad ibland
av vädets makter och livets nycker
Så sitter jag ändå tryggt och stadigt förankrad
Vid trädets gren
Darrande
Levande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar