Badtankar

De fyller ut varje litet tomrum. Varje litet uns av utrymme i mitt liv. I lördags invigde jag vårt nya badkar. I vårt nya badrum. I fem månader har vårt hem haft växtvärk. Det har bankats, dammats och reglats. Platser som för sex månaders sedan inte existerade. Platser som fanns bara i våra drömmar. Som tog form på ett papper. Som tagit form i materia. Är nu befintliga platser.

Men allt är inte helt färdigt. Finliret återstår. Tvättstugan är fortfarande ett abstrakt rum, med väggar och golv utan innehåll. Har lite svårt att förhålla mig till det. Finns det eller finns det inte? Låter kanske befängt, men det är faktiskt lite som en liten födslovärk. När man är van sitt hus, sin kropp, på ett visst sätt. Så plötsligt uppstår något annat.

Nåt helt nytt. Man måste hitta nya vägar, lära känna dess nya former och möjligheter. Men nu börjar badrummet finnas. Ta form i våra liv. I fyra dagar har alla vitala organ i badrummet fungerat. Och i lördags var det dags för mitt första heta bad med levande ljus. Jag kände outsäglig lycka över denna nya dimension i mitt liv. I vår familjs hus. Jag blev varm ända in i den värkande själen.

Det var som att kroppen nådde fram till själen. Eller tvärsom. Som att värmen mjukade upp nya känsloregister. För senare på kvällen bröt känslouttrycken ut som ett oväder. Och sedan gråten. Den bara vällde upp ur mig som het lava ur en vulkan. Ville fram. Skoningslöst. Hur ska jag orka? Hur ska vi orka? När barnen fyller ut varje litet tomrum?

Tvillingar. Trelingar. Hur ska det gå till? Vi har orkat i 21 månader nu. Men ibland känns det som att jag inte orkar en sekund till. Signe och Henry fungerar just nu som en växelvärkande naturkraft. De delar upp all tystnad, alla pauser och alla resurser mellan varandra och ser till att inget lämnas oförbrukat. Sköninglöst fantastiska är dessa två liv. Vi älskar de förtvivlat mycket, men in förtvivlan driver de oss.

Leonard existerar utanpå dessa naturkrafter. Sveps också runtomkring och försöker gripa tag i begripligheten av sin vardag.
Hur ska vi orka? När de tar allt av oss. Vänder oss ut och in. Hur ska vi orka? Sköta arbeten, vårt hem, oss själva? Hur ska orka ta hand om ... nå fram till ... varandra? Det varma badet omslöt hela mig. Mina känslor. Min existens. Några knutar av frustration löstes upp tillsammans med badskummet.

Och förhoppningsvis sögs de med smutsvattnet ner i avloppet. Och försvann.