Att be om hjälp är en konst

Det enda riktigt allvarliga råd jag har till tvillingföräldrar och alla med flera småbarn är: Be om hjälp. Be om hjälp. Be om hjälp!
Att be om hjälp är inte samma sak som att ge upp. Att be om hjälp är en konst. I överlevnad.
Vi bor i ett land där människor ofta erbjuder sin hjälp, men inte vet hur de ska verkställa det. Vi har ett komplicerat förhållande till hela hjälpprocessen. Vi är väldigt osäkra inför både att be och ge hjälp. När vi ska ge hjälp väntar på inbjudningar och förfrågningar - och samtidigt väntar den hjälpbehövande på inititativ från andra och på heliga försäkringar om att man inte besvärar. Det är en hel vetenskap att be om hjälp i detta vackra land Sverige. Vi dansar runt varandra trevande i vår osäkerhet.
Vad är det värsta som kan hända? Att folk blir besvärade? Att de säger nej? Om de blir besvärade så är det vuxna människor som själva kan ta ansvar för den känslan.

Men frågar jag inte riskerar jag missa att folk faktiskt säger ja för att de VILL säga JA. Men framförallt riskerar jag mig själv och min familj. Vårt liv och vår livskvalité.

När man har minst tre småbarn, så är man alltid minst en vuxen för lite. Ge mig oändliga goda råd, men oavsett hur kompetent man är som förälder, så saknas ändå en person. Den fysiska personen. En som kan lyfta, mata, byta blöja.
Man kan uppleva att det inte finns någon att fråga. Men det gör det. Bara att man kanske inte har någon nära vän eller släkting att fråga - och med nya människor är tröskeln högre och det tär på stoltheten. Men stolthet på skam är ett lågt pris för den hjälp som du och dina barn är värda.

Att be om hjälp är inte samma sak som att ge upp. Att tappa kontrollen är inte samma sak som att misslyckas. Att se sitt hem förfalla är inte samma sak som att inte bry sig om. Att känna sig otillräcklig är inte samma sak som att göra fel. Att människor inte förstår detta, gör inte att det mindre sant. Det är att befinna sig i ett undantagstillstånd under småbarnsåren, där överlevad gäller.
Vi får för oss så mycket. Tror att vi så lätt ramlar utanför ramarna. Blir besvikna på oss själva. Tänk om vi kunde låta bli med det, vad mycket energi vi skulle spara.

Så BE OM HJÄLP. För din egen skull, men framförallt för dina barns skull. Att be om hjälp är inget att skämmas för. Det betyder inte att man ger upp. Det betyder att man är en ansvarstagande förälder. Som gör det som krävs för att kunna ta hand om sin familj.