Små humorister

Barn är sanna humorister. Barn är befriade från humorgenrer. De vet inte ett dyft om undertoner eller ansyftningar. Min generations stora skrattlockare - ironi och sarkasm - går dem helt förbi. Barn tar inga omvägar till skrattet. Det som är, det är. Är det kul, så är det kul. Så enkelt.

Tack vare detta har de ett slags äkta förhållande till humor och till glädje. Om det känns skojigt, då kommer det ett porlande skratt. Om det ser roligt ut, då kiknar de. Om någon dessutom upprepar det lustiga, då ramlar de omkull helt överrumplade av skratt. När var du överrumplad av skratt senast?

Jag undrar om jag minns hur det kändes att bara skratta, sådär på riktigt. Jag tror vi har glömt - även de stunder som vi faktiskt har roligt och skrattar så vid gråter. Jag tror vi vi har glömt, för vi kan inte lägga ifrån oss alla medvetna tankar om skrattet. All prestige, alla små analyser och förhållningsätt till det vi skrattar åt.

Barn ser de saker som vi inte ser. Kladdiga mackor är bilar. Grus är smågodis och geggamojja är choklad. Vilken fantastisk värld de lever i, inte undra på att de har roligt.

Jag tror att barn skämtar med oss vuxna hela tiden. Men vi fattar det inte. De försöker leverera skämt efter skämt, vi är helt tråkiga. Vi säger bara:
"Pelle, vilket fiiiin sked du har, men släng den inte på golvet, nej, du ska ääääta med den".
Och han bara:
"Hallå, kolla den flyyyger! Flygande skedar, hajar du morsan? Hur häftigt är inte det? Så ser den helt annorlunda ut när den ligger där nere. Och så blir det fina mönster av tomatsåsen. Prick, prick, prick!" Och så kommer det stora flinet och ett prolande skratt.

Jättekul. Verkligen.

Vi ska i alla fall aldrig underskatta deras humor. Den är måhända inte alltid så uppskattad av föräldern som beställde ett vitt dyrt golv till köket, men det är ändå en världslig sak. Titta i deras ögon. Ser det inte befriande ut när de skrattar. Kanske om vi låter oss smittas av dessa små humorister så orkar vi lite till.
Men oavsett om vi tycker de är roliga eller inte, så kommer de fortsätta skämta med oss. De rackarns små humoristerna som vi huserar med. Fatta vilka sköna skämt de drar med varandra när de ses på öppna förskolan, där alla börjar med; "Hur tråkig är din morsa ...?"

Och så skrattar de. Och vi fattar nada.